Då var det dags för resultat. Mobilen tjuter medan jag spelar World of Warcraft. Det är Fanny; “Resultat för OVA har kommit! Vad fick du!?”. Det är med djupa andetag som jag loggar in på skolans hemsida. Under resultat-fliken ser jag det, godkänd. Den tentan måste alla ha klarat om till och med jag kan bli godkänd som inte ens studerade. Det är med en chock som jag hör hur en stor del av kurskamraterna faktiskt misslyckades. För att inte såra någon så valde jag att hålla mitt resultat hemligt till en början. Ingen gillar väl att älta det första misslyckandet medan andra trycker upp sina godkända betyg i ansiktet?
I lyckoruset av min godkända tenta så glömmer jag helt bort den andra tentan jag gjorde i bokföring. Bara veckan efter att resultat för den första tentan publicerades så kommer nästa. Min sambo står bakom mig när jag loggar in och ska kika. Det är som en förväntad örfil när jag det underkända resultatet pryder skärmen. Trots att jag inte väntade mig något annat så är ändå besvikelsen stor och åter tar tankarna till krig i mitt huvud och ifrågasätter varför jag ens försöker.
När jag har smält mitt misslyckande och lovat mig själv att försöka hårdare så tar jag nya tag. Det visar sig att nästan alla som tog tentan i bokföring har misslyckats. Det är än om en liten tröst att inte vara ensam. Ett stort extrainsatt möte tillkallas för oss som gjorde tentan. Över hundra studenter samlas i aulan där examinatorn talar till oss om ett historiskt dåligt resultat för kursen i högskolans historia samt hur de ska hålla extra workshops för att hjälpa oss inför omtentamen. Vi är tre program samt fristående kursdeltagare i salen men i slutet av mötet inser vi att endast ekonomer samt it-studenter faktiskt får den hjälp som behövs. De kommande tre veckorna inför tentamen tar vi alla till våra olika kontakter för att lära oss av våra misstag inför omtentamen. Mitt självförtroende inför tentamen är extremt lågt och jag känner mig nästan garanterad ännu ett underkänt.
Veckan innan omtentan sitter jag och arbetar i datorsalen med en uppgift i en ny kurs. En tjej kommer fram till mig, Wilma heter hon. Hon var den tredje utav de tjejerna som jag och Johan talade med under introduktionsdagen. Vi pratar lite och kommer fram till att vi både, liksom övriga majoriteten av kursarna misslyckades. Efter att ha pratat i runt en halvtimme frågar hon mig om jag vill hjälpa henne med kursen då våra lärare visar ett stort ointresse för att lära ut. Jag vet inte hur men på något vänster har hon fått för sig att jag är riktigt duktig på bokföring.
Vi bestämmer att mötas om två dagar för att tillsammans hjälpa varandra igenom denna omtenta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar