Jag har inte riktigt fått kontakt med någon än. Förvisso har jag umgåtts med Johan en del, den andra killen följer bara efter men särskilt social är han inte. Den tredje som jag mötte på introduktionsdagen är spårlöst borta (Upptäckte först ett år senare att han hoppat av och började igen året efter). Det är först denna veckan kurserna drar igång på allvar och till min besvikelse sitter jag helt själv i den stora aulan där vår första föreläsning ska hållas. Johan är inte i skolan av någon anledning. De andra från mitt program sitter ganska utspritt med de desperata nyförvärv de gjort i sina respektive bekantskapskretsar alternativt tidigare vänner som svansat efter dem in i programmet. Kvar sitter jag, längst in, ensam och stirrandes ner i bordet.
“Vi ska göra ett grupparbete i denna kursen, har alla en grupp?” ropar läraren ut. Likt ett spjut som klyver min kropp itu så slår smärtan till hur ensam jag är och att jag troligen kommer att få göra grupparbetet själv. Försiktigt sträcker jag upp min hand och berättar att jag är själv. En liten stund senare är det en kort fikapaus varpå min lärare ber mig samt några andra personer tala med henne. Det visar sig att vi är fyra personer som står utan grupp. Perfekt tajming så vi slår ihop våra huvuden och bildar en grupp. Det är bara en tjej i gruppen, Alice heter hon. De andra två killarna är väldigt tysta varför jag har svårt att lära känna dem om än på en ytlig nivå.
Vi kämpar på i gruppen men det visar sig ganska tidigt att det enbart är jag och Alice som faktiskt försöker att åstadkomma något. Den ena killen försvann efter bara en vecka i grupparbetet, troligen hoppade han av. Den andra är kvar men bidrar fortfarande inte utöver luriga kommentarer. Jag genomskådar honom i ett tidigt stadie, han orkar inte engagera sig men genom en manipulativ kommunikation försöker han få det att framstå som att han faktiskt är delaktig i vårt arbete. I slutfasen av grupparbetet ringer vi inte ens efter honom utan sätter oss själva i ett grupprum och slutför grupparbetet. Han kommer på oss då han möter upp oss i datorsalen av slumpen. Vi spelar dumma och låter honom sätta sig hos oss varpå vi fortsätter med arbetet. Jag märker hur det är sura miner från honom liksom Alice men orkar inte engagera mig något vidare. Faktum är ju att det enbart är jag och Alice som försökt att få till något till att börja med varför jag inte ser någon orsak att känna skuld.
Arbetet presenteras och det visar sig ganska snabbt att vi varit överambitiösa. Med det sagt har de andra två i gruppen varit allt annat än ambitiösa. Jag lovar mig själv att inte beblanda mig med sådana människor igen. Efter presentationen är jag trött, det finns en till uppgift som ska genomföras i den andra kursen jag studerar parallellt. I försök att åstadkomma något på redovisningsfronten som kurser behandlar, väljer jag att sätta mig utanför skolans bibliotek och läsa på. Det kommer två tjejer från mitt program som sätter sig ner vid mig och börjar prata om kursen. Vi har inte pratat tidigare men har riktigt trevlig och klickar förvånansvärt bra. Innan jag vet ordet av det är klockan 21:30 och då har vi suttit i nästan sex timmar och pratat om allt och inget. Vi bestämmer att genomföra framtida grupparbeten ihop då vi känner att vi klickar bra och efter utbyte av mobilnummer går vi våra separata vägar. Dagen därpå frågar jag även Alice om hon vill vara med i den nya gruppen jag tagit del av. Hon tackar gladeligen “ja” varpå det är jag, Alice, Mira och Fanny. Vi kommer alla överens som grupp och håller tät kontakt de närmsta veckorna inpå tentamen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar